oj
jag hade så mycket som jag hade tänkt skriva men sen bara flög det iväg..
Minnen gör saker och ting så vackra, kanske vackrare än vad de egentligen är. Det gör kanske egentligen inte så mycket, fina saker är bättre att minnas än hemska och fula. Men ibland skulle det vara enklare att hitta några riktigt dåliga minnen för då är det lättare att gå vidare. Jag har så svårt att hitta några sådana bara. Jag har det, men ljuger jag då för mig själv?
Det är lite för enkelt att stiga in i en annan värld ibland. När minnena är vackrare än verkligheten. Vilket dom inte konstigt nog ofta är.
Vi glömmer, vi förbättrar, vi minns kanske också det vi vill minnas.
Från inte så långt tillbaka, kanske några få år. Så många tankar så många minnen av tankar men kanske inte så många egentliga minnen, är det så?
Jo alldeles många minnen poppar upp ändå.
Kom nära! Det är ju Du. Det är ju Du!
När allt snurrar så är det enda ändå alltid solklart.
Det gör det inte enklare.
Hur kan jag veta så säkert? Är det som vanligt när jag bestämt mig för något? Nej för då brukar jag kunna ändra mig när någon kommer och säger att jag tänkte fel. och det har ni gjort. Men det hjälper ju inte.
Jag borde sova nu innan jag skriver något dumt nu igen. Stirrar på tangenterna som om jag käkat blängsylta va.
Jag borde koncentrera mig på skolan.
Åh jag vill men jag vill inte känna såhär
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar