bara så länge våra hjärtan klarar av att slå

om Du inte dött hade jag nog inte sett den här filmen eller läst boken heller för den delen. Man lär sig mycket av allt man går igenom, det är helt klart. Och om man inte hade råkat ut för eller tvingats igenom några hemskheter ja.. då måste ju mindre hemska saker bli hemskare, eller hur blir det? för alla människor har ju dåliga minnen och sådär, deras pappa behöver inte ha dött för det liksom.
Ibland kan jag tänka att det har förändrat mig mycket, att min pappa dog när jag var 14 mitt i alltihopa, när livet precis hade börjat eller ja ni vet, det händer rätt mycket i 8an-9an. Jag undrar hur jag hade varit idag om Du levde pappa. Det rycker i kinderna, jag kan inte vara vacker när jag gråter! Jag grät hela begravningen, jag kunde inte sluta, jag kommer ihåg att jag försökte, när vi skulle gå upp till kistan och lägga en blomma på o prästen skulle skyffla jord eller vad han nu gör.. men det gick inte. och när vi stod utanför o skulle ta alla i hand, vad är det för tradition? fyfan vad jobbigt. Kanske vill veta orsaken till detta känslosvall (inte så ovanligt för att vara mig iförsig), jag o mamma och My har varit på bio, I taket lyser stjärnorna efter en bok med samma namn.. handlar om en 15årig tjej vars mamma är svårt cancersjuk o allt som hör till.. det är inte lätt att vara tonåring alltså, o det hjälper inte med jobbiga hemförhållanden lr vad man ska säga.
Ja
man kan säga mycket om hur det skulle kunna vara. Men nu är det inte så, Du kommer aldrig komma tillbaka pappa, varken man vill tro det eller ej. Jag läser en bok nu när tjejens man har dött och hon försöker hitta sätt att prata med honom "från de döda" liksom som för att få ett avslut. hon vill inte fatta att han är död. och det är väl ett sätt att skydda sig. jag gjorde också så tror jag. jag visste att pappa var döende och jag visste att allt skulle förändras men jag ville ju inte. så vad gör man..14 år och oförstående på livet. jag hade inga vänner som svek mig och jag behövde inte supa för att glömma i alla fall. inte då i alla fall. Det är jag glad för förfan! det räcker med den jävla sorgen man skulle bära på. den förståelsen man skulle försöka få. Varför? Ingen kan nog svara på det.
Vi har alla våra liv utan dig pappa, fast Du är ju med oss hela tiden på nått sätt. Men Du skulle alltid vara välkommen tillbaka. Det finns alltid en plats för dig här hos oss.