FML.
Läser gamla dikter å försöker komma ihåg vad jag kände då. Inte så svårt, det är exakt samma sak som nu. 6, 7, 8 år sen å samma skit! Fast jag hade närmare relationer då. Bra jobbar där, gå bakåt i utvecklingen. Är det verkligen så att en person kan vara orsaken till det här? Denna osäkerhet, rädsla och oförmåga att ens ge sig in i att våga prova på nån slags relation? Nej det tror jag inte men inte fan har det blivit bättre efter de bortkastade åren. Dra åt helvete med den jävla "relationen". Hur fan beter man sig? Inte gör jag rätt i alla fall. Från 0-100 på två dar och sen krasch in i betongen eller en jävla sengångarpromenad där det enda som händer på två månader är ett leende. Sen då?
Kaos. Eller ingenting.
