Day 03 - Your parents

Jag kör la två dagar i en i och med det långa avbrottet :)

Mina föräldrar, mina älskade föräldrar!

Kalle & Annica Wennergrund, båda två gymnasielärare, en i idrott och geografi och den andra vårdlärare och specialpedagog. En från Deje i Värmland och en från Mariestad i V-götland så en mix det är jag :)

Mina föräldrar är mina stora förebilder, vad jag än gör i livet så är de där i mina tankar och guidar mig :)

Min pappa dog när jag var 14 år. Han hade då kämpat emot den eviga cancern i många år men som för så många andra så tog den hans liv, blott 52 år gammal och inte alls klar med livet. Något jag aldrig kommer förstå, något som ligger till grund för mycket av vad jag är då det har format mig enormt. Jag har lärt känna min pappa genom berättelser och minnen, vilket aldrig kommer kännas tillräckligt men jag har lärt mig att man lär känna mycket av en person genom andras berättelser om denna, tackar alla för det! Min pappa var en renlevnadsmänniska, han var en fanatiskt springare, ritade kartor, tålde inte spriten (känns igen?), och var en såndär som sällan blev arg, när han blev det så vart han rätt rasande fast det har jag få minnen av...vet bara att jag brukar bete mig likadant..hehe

Min pappa var tränare för min klassfotboll och körde mig till träningen när jag bestämt skulle börja i gymnastik... Han bröt foten när han var ute o sprang, kröp hem, band fast foten vid trampan på cykeln och cyklade upp till universitetet för att skriva en tenta. Han var lite smått galen alltså... :) Mina åsikter om min far är väldigt snedvridna kan jag tänka mig, men han sitter högt uppe på en pidestal och där lär han föralltid sitta :) Genom berättelser har han lärt mig mycket, framför allt om mig själv, att jag inte behöver känna mig så annorlunda för att jag kan se så många likheter mellan oss, så att jag iafall kan känna mig stolt över att vara hans dotter, och alltid hedrad över att få ha varit en del av hans liv!

Min mamma då :) Jag har världens bästa mamma! Mamma har åsikter om allt och alla och håller sällan mun även när det kanske vore lättast, men hon är inte den som väljer de lättaste vägarna. Hon har lärt mig allt om hur det är att vara vuxen, hur man ska bete sig, om att ta ansvar och om hur man är en bra människa. Hon är den snällaste människa jag känner, hon skulle göra allt för sina barn och försöker alltid hjälpa dem som behöver hjälp. Sen gör hon det inte för att man ska komma tillbaka om 2 dar och be om hjälp igen utan för att ge ett varaktigt resultat, inte många som förstår det dock :) Min mamma har aldrig försökt vara båda föräldrarna när pappa dog, vilket jag tror var hennes styrka i all miserabelhet som omgav oss. Hon är alltid sig själv och det känns som hon aldrig har försökt vara någon annan, hon har brytit ihop och kommit igen starkare, som ingen annan jag träffat. Min mamma är min stora idol, om jag kan bli någonting likt henne så skulle jag vara förevigt stolt. Sen att hon har hittat kärleken och lyckan igen efter hennes stora kärleks bortgång är underbart och ett tecken på att man aldrig ska ge upp. När allting gott känns förlorat, finns det alltid nytt att finna för den som söker.

Min älskade mamma

De som träffat min pappa har säkert en bild av honom inom sig, precis som jag. Låt honom alltid leva där.