That's not the way i want my story to end

Ja detta var ju en helt meningslös dag. Förutom att madrassen blev hämtad och några räkningar blev betalda så hade jag lika gärna kunnat hoppa rakt över denna tråkiga dag.
Hur är det med söndagar egentligen? Är det bakfyllans och parens dag?
Att ta en frisk söndagspromenad lr dega i söffa med nån man håller av låter ju helt igenom mysigt, men att (förutom en och annan bakfylla som kräver sin tid..) ha en hel extra dag att fylla upp känns rätt meningslöst. I alla fall denna söndag.
Om det inte finns någon att dela det med, är det ingen upplevelse, då är det enbart ett konstaterande.
Were is the fun in that?
Att man startade dagen med en gråtattack delux kan ju bero på att p-pillrena lyser med sin frånvaro och lingonveckan väntade extra länge med sitt intåg. Eller så beror det på ej hormonbetingade känslor. Eller både och. Vem fan vet!
Tänk om man vore en sån där typ som inte tänker så mycket utan mer gör, fan vad mycket klarare saker skulle te sig då.
Undrar om jag varit så nån gång i mitt liv, bekymmerslös och fri...


Att det ska va svårt att våga, testa, chansa! Jag bara läser av signaler hela tiden, undersöker för noga utan att veta vad jag letar efter. I nån. Tolkar och feltolkar. Var det där ett tecken? Eller? Nja.. Å det där måste ha betytt nåt! Vad försöker jag inbilla mig?! Det var ju ingenting.. SUCK.
My heart is a self-destruction-device that goes in to all-system-failure whenever it gets close to a situation that might endup in heartbreak. Or happiness. Its a bug that screams for reparement. Eller ett undantag som bekräftar regeln.