past and present oui

barn utan pappa
jag är så trött men jag kan inte gå och lägga mig, jag har en spärr mot att gå och lägga mig innan elva..
jag ville skriva något fint om pappa, förra söndagen var det 8 år sedan han dog. Ibland är det så svårt att hitta ord, fast jag är ganska bra på att babbla på som är väl känt :)
åren har gått så fort.. men ändå så långsamt.. Plötsligt är man 22 och hela ungdomen är borta och så ska man vara.. ja inte riktigt vuxen men nästan!
Känns konstigt och lite vemodigt att jag har gått igenom rätt så mycket utan en av de viktigaste personerna i mitt liv. Men vad gör man ? Det går ju inte att sluta leva. Jag försökte det i början, låtsas som att ingenting hänt, att allt var som vanligt. Men det gick ju inte. Man kan ju inte leva på samma sätt utan en pappa.. Inte för att mitt liv har varit totalt förstört sen pappa dog, fast det hade inte sett likadant ut idag med honom, det tror jag inte.. Jag har nog blivit en starkare person kanske.. fast med den uppfostran jag fick så kan man ju inte bli en vek människa, tack för det :) när jag hör om andra människor problem hemma med föräldrar och jisses alltså! Jag har en bra familj jag, om inte den bästa!!!!
Åh jag har redan berätta så mycket om pappa, vad kan jag säga mer? Det finns massor :)
Jag kollade i ett gammalt album häromdan från när jag var liten och gud vad nostagisk jag blev! och tänk, jag har aldrig tänkt att jag var söt när jag var liten men vem är inte det ? hehe men man blir ju helt lycklig! Sommarna på gotland med pepparkaksbruna små kroppar och väldigt röda påskkärringskinder och roliga klädstilar och hemmaklippta pottfrillor och vackra långhåriga mamma och fina rödskäggade pappa och dagbarn hos inger och lek i lilla lekparken med gamla bästisar och vintrar i alla möjliga skidorter med alla möjliga olika overall/mösskreationer.. fina fina minnen :)
Ibland känns det som att pappa representerar allt det där som hände då.. och eftersom att även för 8 eller 10 eller 15 eller 20 år sen så var ju jag jag precis som jag är idag så representerar ju han även mig, precis som jag är, idag.. här inne finns han hela tiden så länge jag finns och allt som påminner om honom nu idag.
fina fina pappa..

Vi var hos farfar idag, världens bästa farfar! Nog är han 92 år, pratar långsamt och tänker efter länge innan han säger någonting och han kanske är ganska trött och nöjd med sitt liv men han är ingen bitter ensam gammal gubbe som klagar på allt utan han är fortfarande lika underbar som han alltid har varit, jag älskar min farfar! Han har en spännande livshistoria, som många gamla människor och det är så intressant att höra.. speciellt när det är en släkting.. Vårt efternamn kommer faktiskt från farfars adoptivpappa, då hans mamma och pappa inte fick gifta sig för att hans riktiga pappa ansågs för ung och inte en man nog att bli hans mammas man.. Han adopterades när han var typ 2 år och fick då namnet Wennergrund, och det tackar vi för! Farfars mamma hette Hasselroth, och det är ju också jättefint men det skulle vi nog inte hetat om hon gift sig med hans riktiga pappa. Det finns jättemånga konstiga historier från förr då folk inte fick göra som de ville, föräldrar och överhuvuden bestämde allt och ungdomar hade ingen egen vilja känns det som..
Men det är spännande att höra om! Lite har det ju förändrats sedan farfar växte upp på 20-talet :)
Nog talat!
Jag ska försöka scanna in lite gamla bilder från mina album.. det är så roligt att se..
Nu är det ju fortfarande inte torsdag och långhelg utan måndag och 3 jobbdagar kvar och 7 bakom mig så nu ska jag försöka hoppa in i duschen och komma i säng i lagom tid, dvs innan 12!